När man som min mormor var född i slutet på 1800-talet hade man andra förutsättningar vad gällde handarbete. Då var det mer eller mindre tvång att producera strumpor o diverse annat till familjen.
Nu tror jag att hon brann för det precis som min mamma gjorde och jag själv och min dotter gör idag.
När jag började spana i lådan med mormors stick- och virknålar hittade jag de här millimetertunna stickorna som jag så gärna vill sticka med. Varför har jag inte tänkt på dem tidigare? Kanske för att jag fastnade för trästickorna. Jag vet inte.
De allra tunnaste är nog 1 mm. 4 st. korta strumpstickor. De borde funka till en tunn vante.
Men först ska jag sticka färdigt sockorna jag har börjat på.
5 kommentarer:
Vilken skatt! har sett att de som stickar med pärlor har 1-1,5, och de som stickar miniatyrstickning gillar också smått..
Visst är det härligt att använda samma redaskap som tidigare generationer använt! En speciell känsla!
Det känns som om kvalitén var bättre då, för länge sen. Men så är det nog inte. Nostalgi och minnen handlar det säkert mest om.
Anden i redskapet =) (mormor som säger: åh, vad bra att du får nytta av de där)
Vilken skatt. Den får du vara riktigt rädd om. Jag har försökt få tag i riktigt tunna stickor här men inte lyckats så de är guld värda ska du veta och att det sen är någon kär släkting som arbetat och njutit av dem höjer ju värdet ännu mer.
Jag har tänkt på en sak... om man orkar och hinner ta tag i det - om man sorterar och skriver ner vilka storlekar och typer av stickor man har hemma i lådor o skåp så kan vi ju ha en stickbytardag!
Jag kan även tänka mig att byta lite ufos =) =) =)
Skicka en kommentar