Jag fortsätter med mina selbuvotter. De här har en härligt grön grundfärg. Kan man inte tro när man ser bilden.
I går skjutsade jag dottern till Arlanda. Hon flög till Island. Nu går jag här i spänd förväntan. Vad ska hon hitta för roligt garn och får hon månne fatt i något typiskt isländskt mönster?
Och så stickar jag frenetiskt på mina selbuvotter. Mönsterboken är hennes och ska ju lämnas tillbaka.
Jag köpte 5 nystan och det går åt knappt två till varje par vantar. Alltså borde jag kunna pussla ihop ett tredje par också innan garnet tar slut :)
Men..jag måste åka och jobba också. Och nej..jag tar inte med stickning i handväskan. Aldrig. Om jag börjar sticka på rasterna har jag fruktansvärt svårt att sluta. Och jag har ingen chef som kan bli ilsken. Så - stickningen är alltid kvar hemma.
2 kommentarer:
Har alltid stickningen med mig! Är ofta ensam i lunchrummet eftersom vi måste ta lunch i skift. Men visst är det svårt att slita sig ibland! Vantarna är bara fantastiska!
Ännu ett par superfina vantar. Jag vet precis vilken färg du har, jag har den också och den är jättefin. Hoppas hon hittar mycket fint som hon kan ta med hem till svedala, men hon får nu inte bara stå med näsan i garnaffärer. Rida och bada måste man väl göra när man är där.
Skicka en kommentar