Var går egentligen gränsen för vad som är ogräs?
Är det när blommorna växer så man inte rår på dem? När de sprider sig ohämmat? För mej är ogräs nässlor (utom i soppan) och kardborrar i fårens päls. Lupiner är vackra blommor.
Det här är en svensk sommar en svensk nationaldag hemma hos mig. Solen har värmt oss hela dagen. Jag fotade ormen vid dammen och en fjäril jag inte sett förut. Ormen vill jag inte visa, den är inget trevlig och fjärilen var vit med klargult längst ut på vingarna. Jag tog bilder på träd och stenar. Och njöt..
I dammen simmade ett andpar. De flög när jag kom. Jag tror att det är samma par som kommer varje år. Liksom tranorna. Ett par som håller till på åkern. När jag kommer med kameran flyger de upp mot skogen. Där kan man tala om bredd mellan vingspetsarna. Jag vill gärna tro att de trivs så bra hos oss att de kommer tillbaka varje år.
6 kommentarer:
Lupiner är vackra, helst de vita och blå. Så är de tacksamma också för de förökar sig och kommer tillbaka nästa år, en växt i min smak. Ormar gillar jag inte och har inte sett någon sendan vi flyttat hit ut och det kan väl fortsätta så tycker jag. Tranor har jag inte sett i år men annan sjöfågel har vi i vår fågelsjö en bit från vårat. Vi går nästan upp och tittar där varje kväll, smyger lite försiktigt i skogsbrynet och njuter av stillheten när de ligger o guppar.
Lupiner är fina!
Här är en till vän av lupiner
Vid vårt förra hus växte lupiner som ogräs, de hade spridit sig långt utefter vägkanten men här får jag dem inte att växa så jag skulle tro att gränsen går vid när de växer ohämmat överallt, då är nästan inget kul men allt som är svårt blir ju vackra raiteter!
Lupiner är så jätte fina!
Jag älskar Lupiner.
Skicka en kommentar