Det börjar likna vad jag tänkt mig. En mössprovare i ull. I min egen storlek. Den väger nu 250 gram, ullklumpen.
Men jag tänker fortsätta göra den till sjalprovare också så jag måste göra hals och axlar.
Mössan, den stickade jag till sonen till nyårshelgen. Han har kort hår och jag tyckte så synd om honom. Jag tog grönt restgarn och blandade med härligt svart mjukt ullgarn och stickade med de största stickorna jag hittade. (8 mm kanske det var) Ett par timmar tog det.
När han sen provade den så la han av ett gapflabb. -Jag ser ut som en svamp, kved han.
Nu har jag en skön mössa. Han letade runt i mina lådor och hittade en köpemössa som dög och blev nöjd.
3 kommentarer:
Nu har jag missat nåt :-) Var tog kannan vägen??? SÅ himla smart att göra en mössprovare, och snygg blev han dessutom!
Så så hade jag lite rätt från början, lurigt har det varit i alla fall. Smart idé att göra en egen ullprovdocka.
Sonen kommer att lära sig vilka mössor som är bäst snart. Då kommer han och be dig sticka till honom ska du se. Den du gjort ser jätteskön ut och på st nr 8 är det ju perfekt snabbt också.
Vacker skulptur:)
Skicka en kommentar