Provdockan

Äntligen känner jag för att testa egna varianter utan mönster.

Hon är guld värd min provdocka.

Sånt här är det roligaste jag vet. Hoppas bara det blir något av´et.

Bilden av en färdig väst finns i huvudet.

Och JA, sömmarna ska vara så där. Lite galet men roligt.



Annars har det gått åt pipan med garninköpsstoppet. Min gulliga dotter åkte förbi Kampes och ...äsch, hon skulle åka förbi men klarade det inte utan var bara tvungen att gå in.

Hon är snäll, hon ringde sin mamma och undrade om hon skulle köpa något. Ojaa svarade jag utan att tänka. Tvåtrådig antrasit och vit, 200 gr vardera.

Tack! Vantgarn! Utmärkt!

I morgon sitter vi på tåget och alla gånger att vi stickar. Ser du någon på Göteborgståget med en vantstickning så kan det vara jag. Eller kanske jag väljer sockstickning.