Jag har plockat fram mitt huvud igen och bestämt att det ska få hals och axlar. Till att börja med i alla fall. Så här i mitten på henne bryr jag mig inte om att ullen inte är kardad. Den är bara tvättad. Ytterhöljet, "skinnet", nålfiltas med den finare kardade ullen sen.
Det är tur att jag tog reda på mycket ull i vintras vid klippningen, 2 säckar, för nu är det slutbonnat här. 19 av fåren flyttar till andra sidan stan, till en duktig fårbonde, idag och resten kommer att "flytta" ner till Swedish Meat så småningom. Åkrarna ska mannens bästa bonnevän arrendera.
Varför? Jo, vi bygger nytt på jobbet. Det tar på krafter och ork både psykiskt och fysiskt.
Fåren kräver rätt mycket tid och maskinerna/redskapen går sönder. Han orkar helt enkelt inte med alltihop, mannen i huset. En epok går i graven, kan man säga.
3 kommentarer:
Men kan du inte åka o hälsa på vid det nya stället?
Kanske de är så snälla att du får en säck med hem också.
Jag förstår honom, och det är klokt att sluta innan man går i väggen, men visst det är trist och så tyst ni får det.
det kan inte vara lätt att ta ett sånt beslut men jag brukar alltid säga att den dagen hästarna inte gör mig glad längre utan bara ger mig arbete är det dags att sälja och avveckla, usch lite sorgligt är det allt
Oj det kan inte vara lätt. Men det kommer stunder när man måste välja när orken inte räcker till.
Du får åka och smygklippa dem lite:-)
Kram
Skicka en kommentar