Färdig kofta

Äntligen klar!

Nu ska den tvättas och formas efter min kropp.

Jag har tappat vikt sedan jag började sticka på den och det är ju i och för sig positivt.

Garnet är Indiecita alpacka och det är mjukt och härligt.

Om den känns okej när jag använt den ett tag så ska jag rätta till några delar på modellen och sedan sticka en till i annan färg.

Jag tror jag vill ha en svart botten och inte samma mönster, förstås.

Alla kanter är stickade dubbelt och är uppvikta och fållade.

Jag har måttat efter en köpt favoritkofta och provdockan, mätt och stickat efter känsla.

Tycker resultatet är tillfredställande och någorlunda som jag tänkt mig.

Har plockat mönsterdelarna (blommor och sånt) ur boken

"The art of fair isle knitting."

Stickat med 2,25 mm rundsticka.

 

Knapparna?!

Dem hittade jag inte i affären där jag letade.

Jag tog helt enkel och ....lånade (?) dem från den gamla favoritkoftan.

 Hm...jag letade faktiskt i affären men...jaja, så kan det gå!

Var sak har sin tid...

Det är inte bara jobbet som gör att kalenderstickningen inte hänger med.

Vi har varit och ätit julbord i Julita Värdshus t.ex. 

I går kväll. 

Ett av de bästa julborden vi besökt under alla åren! 

Där fanns en del vegetariska varianter och allt var väldigt gott. 

Dit kommer vi att åka fler gånger!

I onsdags var vi till Arvika. Det var då vi hittade snön vi saknar här nere. 

Inte mycket, men några ihopplogade högar på parkeringsplatserna.

Och solen som har tagit semester, den såg vi när vi åkte genom Örebro på väg hem.

En annan anledning till försenad kalenderstickning är min blivande kofta.

Vad jag kan minnas har jag aldrig tidigare stickat en kofta till mig själv. 

Bara till barnen när de var små.

Nån enstaka tröja kanske.

Men nu....nu går det som smort med min kofta.

Den passar som handen i handsken på provdockan.

Jag har svårt att inte sticka på den när jag är ledig.

Men sen...snart...är jag ifatt med min kalendermus!

Ha en bra helg! 

Stickning i novembermörkret

Det är tur man har sitt handarbete nu när det är så mörkt om kvällarna.

Det lättar liksom upp humöret en aning.

Igår firade vi fars dag hemma hos oss, det hade också en hög må bra-faktor.

 

Jag är snart framme vid armhålorna på koftan.

Den mörkröda (vinröda) koftan - datorn luras med färgen

 

 

Så var det det där med Barbiedockorna. Skulle fixa lite underkläder tänkte jag

och plockade fram den äldsta (80 tal tror jag).

Men hoppsan, vilken midja hon har.

Försök göra ett par trosor till den kroppen!!

 

Har repat upp

Jag bestämde mig plötsligt för att repa upp tröjan Nova Scotia

Det vinröda garnet återanvänds i nästa projekt som ska bli en kofta.

Jag har kommit en bit på väg, som synes.

Det är nu det ska avgöras om överdelen ska bli i mönster eller om den ska vara vinröd bara. Som vanligt kör jag den fega linjen. Vågar inte fortsätta med mönster på hela koftan.

Tror den blir för rörig och orolig då. Jag fegar ur igen!

 

 

Har fått en present av min dotter Maria också.

Hon vet precis!!

Den gamla Barbiedockan och Skipper (i kläder hon själv tillverkat)

som hon lekte med som liten hade hon med till mig.

OCH dessutom hade hon köpt en ny!

Så nu måste jag ju göra lite mer dockkläder!