Ena stunden satt hon på mönstret och andra i knät mellan mig och stickningen, Amalia.
I går åkte hon med sin matte hem igen och nu är rutan klar.
Det är mysigt att vara kattvakt.
Jag börjar fundera över om det ska bli två filtar istället.
Om det kanske inte blir så snyggt att blanda aranmönster (flätor) med det andra färgglada.
Återstår att bestämma senare när jag har flera att pussla med.
2 kommentarer:
vilken underbar ruta, det är kanske dags för en egen kisse?
Dearest Astrid,
Cat-sitting is fun of course but without her you at least finished this perfect square.
Love to you,
Mariette
Skicka en kommentar